Posts Tagged With: Historiskt arv

Etiopien-Historiskt arv

Konflikten mellan Etiopien och Eritrea har pågått väldigt länge. Eritrea var en italiensk koloni fram till andra världskriget då brittiska styrkor beslagtog Eritrea. 1952 bestämde istället FN att Eritrea skulle ingå en federation med Etiopien. Några år senare började upproren bl.a. för att den Eritreanska kulturen undertrycktes. Det var starten för ett 30 år långt inbördeskrig.  1993 efter att den etiopiska Mengisturegimen hade störtats bl.a. kunde Eritrea förklaras självständigt och det efter en folkomröstning. 1997 trappades konflikten upp igen på grund av valutabyte som ledde till svårigheter inom handeln mellan länderna. Den andra anledningen var Etiopiens förlorade åtkomst till hamnstaden Assab. Ett nytt krig utbröt 1998 som pågick fram till år 2000 då man ingick i ett nytt fredsavtal.  Kriget krävde runt 100 000 människoliv och gjorde ca 350 000 etiopier hemlösa.

Etiopiens historia har tydligt påverkat landets utveckling. Konsekvenserna av 30 år av krig är stora. Många människor dog och fick kriga för sitt land. Människor och barn som istället kunde ha suttit i skolbänken och utbildats. På så vis har man förlorat chansen till många utbildade människor som kunnat hjälpt landets utveckling och få det på fötter igen. Landet har också hela tiden vart tvungna att spendera pengar på vapen och arme. Pengar under 30 år som investerats i saker som inte gynnat landets utveckling. Etiopien har också fått hård internationell kritik för att lagt enorma summor på kriget medan miljoner människor i landet led av hungersnöd.   Konflikten mellan länderna är än idag fortfarande olöst och rädslan om att konflikten ska blossa upp igen finns fortfarande. Plus att Etiopien idag har andra pågående konflikter med sina grannländer.

Under tiden kriget pågick led väldigt många etiopier av nöd. I februari 1974 ledde hungersnöd, oljekris och missväxt till både gatuoroligheter och strejker i Addis Abeba. Regeringen avgick och militären ingrep. Kejsaren ersattes av ett militärråd, dergen och utropade en socialiststat.  Monarkin avskaffades och bonde- och stadsdelsföreningar organiserades för lokalt självstyrelse. De nya statliga storjordbruken fungerade dåligt och flera år av torka framkallade hungersnöd för miljontals människor mellan 1984 och 1985.

Etiopiens viktigaste näringskälla är jordbruket.  Jordbrukssektorn står för ungefär halva BNP och gör så att cirka tre fjärdedelar av den arbetande befolkningen har ett jobb. Därför är jordbruket väldigt viktigt för Etiopien och än idag äger staten all jord. Detta gör att man inte kan sälja jorden trots att brukningsrätten går i arv. Detta gör att bönderna hålls kvar på mark som delas in i mindre lotter vid arvsskiften. Eftersom staten äger jorden så håller detta tillbaka investeringar som hade kunnat öka produktiviteten. Detta gör i sin tur att jordbrukarna inte tjänar mycket pengar eftersom de bara kan sälja sina grödor och gå i vinst på detta. Många kan heller inte sälja alla sina odlade grödor eftersom de behöver detta som föda.

Källor:

Örjan Sjöberg NE (2014) ”Näringsliv” Hämtat från http://www.ne.se/etiopien/n%C3%A4ringsliv/jordbruk (2014-09-26)

Gert Holmertz, Landguiden (2012) ”Jordbruk & fiske” Hämtat från
http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Etiopien/Jordbruk-Fiske (2014-09-26)

Gert Holmertz, Landguiden (2011) ”Modern historia” Hämtat från
http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Etiopien/Modern-Historia (2014-09-26)

Globalis(2013)”Etiopien och Eritrea” Hämtat från

http://globalis.se/Konflikter/Etiopien-och-Eritrea (2014-09-29)

Categories: Etiopien | Etiketter: , | Lämna en kommentar

Nepal – Historiskt arv

Dagens Nepal var bebott redan under yngre stenåldern, men området omnämns först i indiska skrifter årtusendet före Kristus. Kirantifolket var de som dominerade området runtomkring tiden då Buddha föddes i staden Lumbini 560 f Kr. Mellan år 400 och 750 e Kr var Licchavi-dynastin ledande, för att sedan ersättas av newarfolkets dynasti 879. Det var även under den här tiden som namnet Nepal uppträdde för första gången, som betyder ”början på en ny era”.

De närmast följande århundradena präglades av indiska erövringar och maktstridet mellan inhemska grupper. På 1100-talet växte Malladynastin fram och blev dominerande fram till 1700-talet. 1768 intogs huvudstaden Katmandu av Prithvi Narayan Shah, från staden Gurkha, som så småningom erövrade hela det område som idag är Nepal. Gurkhafolket, vars ursprung var från Indien, hade stort inflytande på både tron och språket i Nepal med hinduismen och indoeuropeiska språk. Prithvi Narayan Shahs dynasti försvagades vid mitten av 1840-talet, då Jung Bahadur utropade sig själv till premiärminister vilket ledde till att kungen tappade det mesta av sin makt. Jung Bahadur tog sig titeln ”rana” och gjorde platsen som premiärminister ärftlig.

Ranadynastin som sedan kom bidrog delvis till att landet klarade sig undan kolonisering, men gjorde även att landets utveckling stannade av, och Nepal höll sig i många områden på en medeltida nivå. Under början av 1900-talet växte en opposition fram som blev större och större. 1951 avskaffades Ranadynastin. Nepal var då under miserabla förhållanden. Ungefär 2 % av landets vuxna befolkning var läs- och skrivkunniga och medellivslängden var 35.  Industrin var i stort sett obefintlig.

Efter Ranadynastin hölls det första fria valet 1959 efter att landets politik under en tid främst bestått av kortlivade regeringar. Regeringen som trädde fram, Nepalesiska kongressen(NC), blev dock avsatt och NC:s ledning blev fängslad av den dåvarande kungen Mehandra. Efter år av att kungen ensamt erhållit makten trädde 1990 en opposition bestående av bland andra NC fram som krävde flerpartisystem. Efter att en grupp demonstranter skjutits ihjäl gav kungen vika och en ny demokratisk författning skapades.

1991 hölls det första fria valet på drygt 30 år, men regeringen som tillsattes varade bara i tre år. Efterföljande regering varade i ett år. Därefter följde flera kortvariga regeringar som alla präglades av korruption. Landet var nu svagt och den ekonomiska utvecklingen undermålig. 1996 inledde Maoisterna, Nepals kommunistparti, ett väpnat uppror. Genom det allmänna missnöjet med det politiska systemet spred sig upproret snabbt och inbördeskriget som sedan varade i 10 år hade inletts.

År 2006 tog inbördeskriget slut, och den nepalesiska regeringen förhandlade tillsammans med den maoistiska gerillan fram ett fredsavtal, vilket i stort sett har respekterats sedan dess. Efter en lång period av monarki blev Nepal republik 2008.

Det är tydligt i texten att de många regimer och dynastier som Nepal haft på många sätt har skadat landet. Att Nepal fortfarande förlitar sig så pass mycket på jordbrukssamhället är ett påtagligt exempel på hur långt bak i utvecklingen landet har varit och fortfarande är. Även om landet nu är en republik är det långt ifrån en välfungerande sådan. Mycket av dagens politik präglas fortfarande av de grupper som har haft inflytande under historien, något som skapar problem för landet att gå framåt. Man kan alltså dra slutsatsen att Nepal måste ena landet och handskas med de frågor som har präglat landets historia det senaste århundradet för att kunna bli en politiskt stabil stat.

Källor: 

Globalis (2013) ”Nepal”. Hämtat från http://www.globalis.se/Laender/Nepal (2014-09-26)

Landguiden (2014) ”Äldre historia”. Hämtat från http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Nepal/Aldre-Historia (2014-10-07)

Landguiden (2014) ”Modern historia”. Hämtat från http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Nepal/Modern-Historia (2014-10-07

Regeringen (2014) ”Nepal”. Hämtat från http://www.regeringen.se/sb/d/2520/a/13981 (2014-10-03)

Categories: Nepal | Etiketter: | Lämna en kommentar

Historiska arv Demokratiska republiken Kongo

Som många andra afrikanska land drabbades Kongo hårt av slavhandeln under 1500-talet, Portugiser kom från Europa och startade kolonier. Alla gamla kungadömen som fanns där störtades och folk blev sålda som slavar. När den Belgiske kungen Leopold ll beslutade att han som alla andra länder i Europa var de Kongo som fick lida. 1908 blev Kongo officiellt en belgisk koloni så både slavhandeln och mineralbrytning i landet blomstrade, till européernas fördel. Våldet som förekom i landet var brutalt.  Kring sekelskiftet avslöjades hur Leopolds europeiska soldater mördade, misshandlade och plundrade befolkningen. Mellan fem och tio miljoner kongoleser dog av sjukdomar, svält och våld. Skandalen ledde 1908 till att kungen tvingades överlämna kolonin till den belgiska staten.

Belgarna fortsatte exploateringen om än inte lika grymt och hänsynslöst som kung Leopold. Ekonomin anpassades helt till belgiska intressen. Rika fyndigheter av mineraler och billig arbetskraft gjorde kolonin mycket vinstgivande. 30 juni 1960 blev Kongo en fri stat igen, men landet som nästan tömts av belgarna på naturtillgångar var inte redo att styra sitt land själva.

Landet drabbades snart av inbördeskrig då den nya regeringen misslyckades totalt med att styra landet, flera provinser utropade sig oberoende och redan i juli skickades belgiska soldater för att slå ner upproren. Detta inbördeskrig håll på fram till 1965 då Joseph Mobutu genom en CIA-stödd kupp tog makten och utnämnde sig själv till både president och premiärminister. 1994 bryter oroligheterna ut igen i Rwanda då man började en etnisk rensning av tutsibefolkningen i landet. Många flyktingar flydde till just Kongo för att komma undan våldet.

När Mobutu i augusti 1996 sökte läkarvård i Schweiz klarade regeringen inte längre av att hantera oroligheterna i öster, där följderna från konflikten i Rwanda utlöste en revolt mot regimen. Efter massakrerna på tutsier i Rwanda angreps den zairiska tutsiminoriteten. Efter Mobutu flytt utropade sig Laurent-Désirée Kabila till ny president av Kongo. Alla förhoppningar om bättre tider sveks av Kabila, som framstod som lika diktatorisk som Mobutu. Han bröt med Rwanda, vars samarbete sågs med stor misstänksamhet i Kongo. Hetspropaganda ledde till nya förföljelser, vilket 1998 utlöste en ny revolt i öster. Ett första fredsavtal slöts i juli 1999 i Zambia men det bröts snart av båda sidor. Vintern 2000 rådde åter fullt krig på alla fronter.

2005 antogs genom folkomröstning en ny regering som stadgade att presidenten ska utses i allmänna val för fem år och kunna omväljas en gång. Ledamöterna av parlamentets båda kamrar skall också tillsättas genom allmänna val. Den 30 juli 2006 höll Kongo sitt första demokratiska val, med flerpartisystem, sedan självständigheten 1960

Eftersom Belgien och Kung Leopold styrde landet mellan 1908-1960 så har Kongo haft svårt att bygga upp en stark demokrati. Landet har även haft det kämpigt ekonomiskt då européerna utvunnit det mesta av landets naturtillgångar.  Landet har genom åren haft en mängd inbördeskrig till följd av Belgiens exploatering.

Vi tror att de kommer att bli tufft i framtiden för Kongo att utveckla ett demokratiskt system med sin dåliga infrastruktur och ekonomi. Landet är väldigt splittrat till följd av inbördeskrigen vilket kan göra de svårt med demokrati.

Källhänvisning:

http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/KongoKinshasa/Modern-Historia

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kongo-Kinshasa

http://www.globalis.se/Laender/Demokratiska-Republiken-Kongo

Categories: Demokratiska republiken Kongo | Etiketter: | Lämna en kommentar

Historiskt arv i Somalia

På 1880-talet var Somalia en Brittisk/Italiensk koloni.

Somalia blev självständigt 1960. Men det var inte lätt att förena de Brittiska traditionerna med de Italienska.  År 1969 gjorde armén en militärkupp, och Siad Barre blev diktator. Han omvandlade Somalia till en socialistisk stat. Ett Inbördeskrig började i Somalia 1978 när flera olika grupper försökte störta presidenten. Varje grupp leddes av en klan eller släkt. Statschefens armé slog tillbaka genom att döda och våldta människor från ledarnas klaner. Det var mycket oroligt i landet och inga speciella lagar fanns. Folket lyckades störta presidenten år 1991, men då började grupperna i stället strida mot varandra.

Striderna ledde till att jordbruket och mattransporterna inte fungerade och miljontals människor fick svälta. Dessutom var det vanligt med rån och andra brott eftersom man inte hade några riktiga lagar eller poliser som höll ordning. År 1992 skickade FN och USA soldater till Somalia för att ta vapnen ifrån de stridande grupperna och se till så att maten kom fram till de svältande. Krigsherrarna gjorde dock starkt motstånd, och efter några år lämnade FN-trupperna landet och striderna fortsatte.

Klanerna försökte ordna ett tillfälligt parlament. Men det hade ingen makt mot de islamiska domstolarna och bad därför andra länder om hjälp. I slutet av 2006 skickade Etiopien soldater som drev ut de islamiska domstolarna. Några år senare lämnade de etiopiska soldaterna landet. En somalisk regering försöker nu styra landet, men ännu en gång råder fullt inbördeskrig. Hela landet är svårt skadat av det långa inbördeskriget, och ett stort antal människor är på flykt. Många barn är svårt undernärda, och sjukdomar är ett stort problem.

Eftersom att det inte fanns någon stark regering i landet efter inbördeskriget så såg Grekland, Spanien, Sydkorea och Taiwan möjligheter att utnyttja Somalias vatten till fiske. Under ett och samma år kunde mer än 800 utländska trålare bedriva illegalt fiske utanför Somalia. I Bossaso, huvudstad i Puntland, som fortfarande tillhör Somalia men vill bli en egen stat, där många försörjde sig på fisket. Men när trålarna kom så blev det stora följder. Istället för att få runt 6ton fisk per dag som de fått förut, så fick de nu 300-400kg. Fisk var det stora leverbrödet till staden när jordbruket inte levererade. Omvandlingen började redan 1991 när fiskarna skulle stoppa jättetrålarna. De utländska besättningsmännen hällde skållhett vatten på fiskarna och deras kanoter. Deras nät skars sönder. Deras småbåtar förstördes. Därför beväpnade sig somalierna, och även motståndarna skaffade vapen. När de somaliska krigsherrarna insåg vad som fanns att tjäna på kapningarna övergick kampen om fisket till piratdåd. Det är krigsherrarna som tar hem den stora kosingen.

Många fartyg tar vägen via suezkanalen för det sparar mycket tid. Piraterna som redan var igång med kapningar såg chansen i att kapa viktiga fartyg som passerade kusten. Det är de här kapningarna som har fått världen att reagera. Så fort det är något som berör oss så känner vi oss hotade och vill hjälpa till. Hade vi upptäckt problemet med tjuvfisket vid Somalia direkt så hade vi kunnat hjälpa dem och vi hade inte haft detta problem idag. Men då visste vi inte att det skulle påverka oss och ingen brydde sig.

Piratproblemet är väldigt svårt att lösa. Svårigheten grundar sig i så många olika faktorer. Men det vi måste veta är att dessa personer inte har valt piratlivet själva. Det är det ända hoppet de här människorna kunde skaffa sig.

Genom att hjälpa andra kan du hjälpa dig själv.

Featured image

Pirater har i många år varit ett problem i vattnen utanför Somalia. Här står en pirat framför vraket av ett taiwanesiskt fartyg som kapades 2012. 
 
Sydsvenskan (2009) ”så blev somalias fiskare vår tids pirater” hämtad från http://www.sydsvenskan.se/varlden/sa-blev-somalias-fiskare-var-tids-pirater/ (2014-10-03)

Nationalencyklopedin (2014) ”Somalia” hämtad från http://www.ne.se/somalia (2014-10-03)

Landguiden (2014) ”modern historia” hämtad från http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Somalia/Modern-Historia (2014-10-03)

Categories: Somalia | Etiketter: | Lämna en kommentar

Det historiska arvet i Zambia

Zambia har idag en komplex etnisk sammansättning som härstammar från en omfattande invandring av olika folkslag i regionen under flera århundraden. De etniska grupperna har sedan spelat en viktig roll i Zambias politiska historia.

År 1890 tog britterna över Zambia. Folket i Zambia hade tidigare sålt koppar, elfenben och slavar till områden utmed Afrikas öst- och västkust och då britterna sedan tog över landet blev kolonin en av världens största export av koppar.

Zambia blev självständigt år 1964. Kenneth Kaunda blev landets första president och hans parti, Förenade Nationella Självständighetspartiet var partiet som skulle styra i Zambia. Kaunda var omtyckt men hans parti mötte även mycket motstånd i konflikter mellan olika folkgrupper.

Under 1970-talet kom början till en svår ekonomisk kris i landet. Världsmarknadernas priser på koppar föll samtidigt som priserna på olja steg. Eftersom koppar var Zambias viktigaste exportvara blev landet hårt drabbat av den förändrade världsekonomin. Landets gruvnäring började gå med förlust, matpriserna steg och arbetslösheten blev större. Zambia hade dessutom stora lån och för att få ta ännu mer lån krävde Internationella valutafonden en prishöjning på bl.a. majs. Dessa ekonomiska åtstramningar ledde till att folket fick lida av matbrist och demonstrationer.

Kaunda hindrade andra politiker från att närma sig makten genom ändringar i grundlagen vilket ledde till att Kaunda omvaldes till president fram till år 1988. Tre år senare hölls ett flerpartival då Kaundas parti kunde besegras. Trots presidentskifte fortsatte landet lida av svag demokrati och ekonomiska svårigheter.

Förklaringen till att Zambia återfinns på FN:s lista över LDC:s idag finns i stor utsträckning att finna i landet och regionens ovan nämnda historiska bakgrund. Likt de flesta afrikanska länder har Zambia lämnats med bristande förutsättningar efter en omfattande exploatering och utpumpning av naturresurser – i Zambias fall koppar – under tiden av kolonistyre. En tydlig konsekvens av exploateringen är den inpräntade synen på landet som en underställd leverantör av råvaror till rikare länder, vilken Zambia förväntas agera efter och som är svår för landet att undfly eller förändra. Kina har idag ett stort inflytande i landet och inkomsterna från Zambias koppartillgångar hamnar nu, liksom då i händerna på utländska investerare.

En annan uppenbar efterdyning av koloniseringen är dragningen av landsgränser som splittrat gamla gemenskaper och tillhörligheter och som med tiden, i viss utsträckning skapat en ny, gemensam identitet och kultur.

En annan historisk parallell som knappast kan undgå att dra är den mellan Zambias forna enpartistyre under Kaunda och dagens utbredda korruption. Förskingringen av statliga medel sätter käppar i hjulen för samarbeten med – såväl som stöd från andra stater och är ett stort hinder för Zambias ekonomiska utveckling.

Zambias ekonomiska utveckling lider fortfarande av de skulder som landet har till IMF (International Monetary Fund) och World Bank sedan kopparkrisen på 1970-talet. Tyvärr har kraven på avbetalning och inbetalning av räntor lett till större skulder och tidvis ekonomisk stagnation, för vilket den zambiska befolkningen i slutändan har fått betala det högsta priset. De ekonomiska svårigheterna har i sin tur resulterat i försvårade sociala förhållanden vilket triggat separatism och motsättningar mellan de etniska grupper som samlever i landet. Att etniska olikheter hamnar i fokus i kristider är ett världsomspännande fenomen, men det är speciellt känsligt i just Zambia då landet historiskt har en mångkulturell befolkningssammansättning med flertalet minoriteter som hotas i ett hårdare samhällsklimat.

Landguiden (2014) Modern historia http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Zambia/Modern-Historia (2014-09-26)

Nationalencyklopedin (2014) Zambia, Historia http://www.ne.se/kort/zambia/historia (2014-09-26)

Landguiden (2014) Zambia, Aktuell politik http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Zambia/Aktuell-Politik (2014-09-26)

/Matilda Johansson, Henric Svenningsson

Categories: Zambia | Etiketter: | Lämna en kommentar

Haiti- historiskt arv

Det är oklart hur länge landet har varit bebott men fram till 1492 då Christoffer Columbus erövrade Haiti och förkarade ön som spanskt territorium efter en utplåning av de inhemska indianerna levde endast indianer på platsen. Flera länder gick längre och länge in på ön. 1697 övergav Spanien Haiti till Frankrike. Frankrike tog då 3 miljoner slavar från Afrika till odlingarna på Haiti. Industrin började då blomstra i landet och Haiti blev den rikaste Franska kolonin efter stora odlingar av Kaffe, socker och bomull.

Under slutet av 1700-talet gjorde 500 000 av slavarna uppror, 1802 skickade Napoleon 20 000 soldater för att återställa slaveriet men misslyckades. Slavarna lyckades få Haiti självständigt år 1804. Haiti blev då fösta självständiga stat i Latinamerika. Upprorsledaren Toussaint l´Ouverture befriade slavarna och lämnade ut jorden till slavarna. Han förnyande handelsvägarna till USA och Storbritannien. Tillvägagångsättet för självständigheten var väldigt annorlunda då det kom genom ett slavuppror. Självständigheten fick dock inte landet på fötter då det inte blev några demokratiska val. En rik elit tog makten och dödade alla den lilla återstoden av vita. Haiti behöll det franska språket även om de dödade alla franskmän som var kvar på ön.

Politiska oroligheter fanns ständigt i Haiti och under sin tid som självständighet har 32 staskupper skett. mellan 1915 och 1934 ockuperades ön av USA. Detta då USA redan tidigare hade ockuperat dominikanska republiken som var på östra sidan av ön.

USA ockuperade ön 1915 till 1934. Anledningen till att USA ockuperade Haiti var att de dödat amerikanska soldater. USA styrde landet på ett amerikanskt sätt och det utvecklade en brutal milis. Ockupationen splittrade landet mycket. Den amerikanska ockupationsmakten etablerade även en gräns mellan Haiti och Dominikanska Republiken.

Från 1957-1986 regerade familjen Duvalier. Papa Doc styrde landet 1951-1971 fram till sin död 1971. Senare efterträdde hans son Baby Doc som styrde landet fram till 1986. Papa Doc lämnade över landet som ett av det fattigaste i världen. Alla biståndspengar som kom in till landet gick direkt in på Papa Docs konto. Duvalierregimerna skapade en privat armé och dödspatruller som kallades ”Tonton Maxoutes”. Dem dödade minst 30 000 – 40 000 människor. USA gjorde stora investeringar i Haiti under 70-talet. USA har framförallt skickat både ekonomiskt och militärt stöd till regimen sedan mitten av 1980-talet. Många flydde från landet i exil till USA och Kanada men främst till Québec för att det var franskspråkigt.

Efter 300 år av politiskt kaos så är det inte så konstigt att landet ser ut som det gör.

Historisk arena ”Haiti självatändigt efter slavuppror” hämtat från:  http://historiskarena.se/1januari1804.html

Globalis ”Haiti” hämtat från: http://www.globalis.se/Laender/Haiti

Time ” The Death and Legacy of Papa Doc Duvalier” hämtat från: http://content.time.com/time/magazine/article/0,9171,876967,00.html

Gogilesgo” Francois ´Papa Doc Duvalier” hämtat från: http://www.gogilesgo.com/biographies/papadoc.htm

Categories: Haiti | Etiketter: | Lämna en kommentar

Det historiska arvet i Kambodja

I slutet av 1800-talet styrde mer eller mindre grannländerna Thailand och Vietnam över Kambodja. När Vietnam senare skar av en del av Kambodja sökte landet hjälp av Thailand. Detta för att undvika att helt koloniseras av Vietnam. Thailand fick då nästintill full kontroll över landet. Då sökte landet istället hjälp av Frankrike. År 1863 gjorde Kambodja ett avtal med Frankrike om beskydd. Priset för detta avtal var att Kambodja reducerades till en hårt beskattad, risproducerande koloni. Detta var de enda fram till andra världskriget då en självständighetsrörelse utvecklades i landet. År 1945, när Japanerna var på väg att förlora kriget, utropades ett självständigt Kambodja med den unge Norodom Sihanouk som kung.  Fransmännen återvände dock bara några månader senare, så friheten varade inte så länge. Följande år använde den franska kolonialmakten Kambodja som bas för sitt krig mot Vietnam. Den 9: onde november år 1953 fick Kambodja sin självständighet efter förhandlingar med Frankrike.

År 1975 så kom ett parti vid namn röda Khmerer till makten i Kambodja. De var ett kommunistiskt politiskt parti som styrdes av Pol Pot. Man delade in folket i två olika grupperingar. De gamla och de nya människorna. De nya människorna var folket som bodde i staden och de gamla var dem som bodde på landsbygden. Man ville skicka alla ut på landet för att dem skulle arbeta. Man avrättade människor som man trodde var emot revolutionen och även dem som tillhörde en annan folkgrupp än Khmererna. Under 4 år så tror man att kommunisterna dödade runt 1,5–1,7 miljoner människor.

Med tanke på att landet många år var koloniserat av Frankrike är det inte alls konstigt att landets ekonomi ser ut som det gör. För att landet blev hårt beskattat av Frankrike och de utnyttjade landets resurser. Landets kolonisering tog hårt på dem och efter något sådant tar det många år för ett land att återhämta sig, men vi tror att det på sikt kan bli bra. Att landet idag inte har så stor utrikeshandel kan beror på att landet har varit koloniserat av Frankrike som då tog stora delar av landets resurser. Vilket ledde till att landet inte kunde exportera några varor. Vi tror att landet fortfarande håller på att bygga upp handeln efter det. Att landet idag består av 95 % Khmerer är inte så konstigt eftersom att alla andra folkgrupper avrättades på 70-talet. Vi tror att det i framtiden kommer att finnas större andel av andra folkgrupper i landet eftersom att det redan har tillkommit 5 % människor av andra folkgrupper.

banner_1900x831_kambodja

Källor:

Levande historia ”kambodja” hämtat från http://www.levandehistoria.se/lattlast/vara-teman/brott-mot-manskligheten/kambodja

Levande historia ”kambodja” hämtat från http://www.levandehistoria.se/kambodja-fyra-ars-terrorvalde-med-mord-och-svalt/kambodja-dagbok/i-kambodja

Landguiden ”Kambodja” hämtat från http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Kambodja/Aldre-Historia

Regeringen ”Kambodja” hämtat från http://www.regeringen.se/content/1/c6/01/39/75/91bf2041.pdf

Bild ”Kambodja” hämtat från http://www.jambotours.se/wp-content/uploads/2013/07/banner_1900x831_kambodja.jpg

//Frida & Emelie

Categories: Kambodja | Etiketter: | Lämna en kommentar

Malawis historia

Malawi har en stor och händelserik historisk bakgrund.

I Malawi levde de olika stammarna åtskilda i så kallade acefala samhällen, dvs de levde i landet utan en central politisk ledning fram tills år 1400 ungefär. Man bildade kungadömet Marawi på slutet av 1400 talet och det var i de södra delarna av Shirefloden. Namnet Malawis ursprung är alltså ifrån det historiska kungadömet, Marawi.

När sultanen av Muscat kom in i landet 1824 så öppnades fria vägar till slavhandel, viket ledde till att Malawi under många år hölls under slavhandel av araberna. Araberna betedde sig barbariskt mot slavarna. De tillfångatog friskna kvinnor, män och barn och de sjuka lät dem döda direkt. Man tvingade slavarna att bli skickade över Malawisjön där man senare fick vandra i 3-4 månader för att ta sig till hamnstaden Kilwa. Många folkgrupper var på flykt från den arabiska slavhandeln, de folkgrupper var då chewa, tumbuka och tonga.

Det var först när britterna år 1891 kom in i landet som slavhandeln avslutades. De gav ett nytt namn till landet – Nyasaland (sjölandet). Personen man har att tacka för att slavhandeln äntligen slutade är David Livingstone. Han var en upptäcktsresande och såg vilken katastrof Malawi levde i, han åkte hem och lyckades som tur var påverka människorna hemma och det var efter det man gick in i Malawi och började påverka.

Malawi må ha blivit räddade av britterna, men på samma gång blev invånarna missnöjda på annat sätt. Efter några år blev landet en brittisk koloni och det ledde till att landet drabbades på olika sätt – Skatterna ökade, vilket ledde till att penningekonomin startades. Man skapade en administration och lagstiftning då man genom den koloniala produktionen ville kunna kontrollera folket. År 1915 skapades ett uppror av befolkningen i Malawi då man var mycket missnöjda med den brittiska koloniseringen. Och ur detta startades inhemska organisationer och den som påverkat landet otroligt mycket, som finns kvar än idag, heter NAC (Nyasalands kongressparti). Det här partiet ledde Malawis självständighetskamp framåt och leddes av Hastings Kamuzu Banda som blev partiledare 1958. Många av de huvudansvariga för partiet blev fängslade eftersom britterna blev irriterade av deras allvarliga motstånd.

Storbritannien bestämde sig för att de ville komma fram till en fredlig utgång och frigav de fängslade, vilket ledde till att partiet blev alltmer framgångsrikt. 2 år senare skapades ett inre självstyre och då utsåg man Banda till premiärminister. 1964 blev Malawi ett självständigt land och man lät då Banda bli president över landet.

Vi har dragit slutsatsen att Malawi har blivit ett mer självständigt och tryggt land jämfört med hur det såg ut under slavhandelstiden. Britternas kolonisering påverkade Malawis befolkning och gjorde att de vågade stå upp för sig själva. Dock gjorde även koloniseringen att landet blev fattigt eftersom britterna tog deras resurser. Vi tror att Malawi har en ljud framtid och att det kommer att lyckas fånga en hållbar ekonomi.

 

Källförteckning: Landguiden (2013) ”Äldre historia, Malawi”  Hämtat från: http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Malawi/Aldre-Historia

Diva-portal (1997) ”Malawi efter Banda” Hämtat från: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:272776/FULLTEXT01.pdf

Dubell (2007) ”Malawi” Hämtat från: http://dubell.se/node/47

slavbandaBrittiskFlagga

Barnarbetare. Källa: http://arbetaren.se/artiklar/besk-eftersmak-av-malawis-socker/

Brittisk flagga. Källa: http://www.ec2010.suntownsquaredancers.se/

Hastings Kamuzu Banda. Källa: http://www.newstimeafrica.com/archives/30412

 

Categories: Malawi | Etiketter: | Lämna en kommentar

Historiskt arv i Tanzania

På 700 talet e kr så började den islamska kulturen i Tanzania spridas, även språket Swahili spreds under denna period. Européer deltog till en början i slavhandel, men under senare tid, någon gång under 1800-talet så gick de över till handel med jordbruksprodukter istället.

Arabisk kultur har till stor del präglat Tanzania på grund av all dess handel och sjöfart, Tanzania har även styrts under tyskt och brittiskt styre.

Under 1800-talet företog européerna flera upptäcktsfärder i förmån av att försöka finna Nilens källor, deras upptäckande utgick då ifrån Zanzibar och kustlandet som heter Tanganyika, vilket under denna tid var en egen republik men som upphörde år 1964, för då undertecknades unionsavtalet mellan Tanganyika och Zanzibar. 1884 blev det tanzaniska fastlandet tyskt medan Zanzibar var under brittiskt protektorat. Zanzibar är idag styrt under Tanzania men de har ett begränsat självstyre. Flera uppror skedde när tyskarna styrde sin koloni Tyska Östafrika.Ett exempel på detta är Maji-majiupproret som pågick i ett år mellan åren 1905-1906 upproret kostade många människors liv, mellan 75 000 och 125 000 dog.

Tanzania blev självständigt år 1961, året därefter blev Tanzania en republik och deras första president valdes som hette Julius Nyerere.  Karume blev vicepresident i den nya federationen som senare fick namnet Tanzania. Som ett resultat av den handel som fanns omkring Zanzibar så ledde det till utbredning av slavhandel ända tills Storbritannien tillförskansade sig området som ett protektorat år 1890. En utav de alla bakgrunder till de etniska konflikterna är att folkgrupper intrigerade tidigt på Tanzanias fastland, detta ledde också till en folkblandning som än finns än idag.

Arushadeklarationen antogs år 1967 av Tanzania, den handlade om socialism och självstyre. Detta skulle leda till en utveckling av Tanzania. Presidenten Nyerere ville skapa socialism på afrikanska villkor. Folklig mobilisering, statliga företag och jordbrukskollektiv skulle leda till en välplanerad utveckling. Ett av nyckelorden var självtillit. Tack vare att socialismen blev så pass stor så sjönk analfabetismen snabbt och man som invånare i Tanzania fick bättre förutsättningar till tillgång av sjukvård och utbildning. Sverige gav bistånd för att stödja utvecklingen.
På 1970-talet var det svår torka i Tanzania vilket ledde till att Tanzanias ekonomi försämrades drastiskt. Den ekonomiska krisen blev akut när världsmarknadspriset på kaffe sjönk. En av de stora orsakerna till det ekonomiska raset berodde på att Tanzania inte hann följa med i samhällsförändringarna. Exempelvis bönderna fick inte någon ekonomisk uppmuntran vilket gjorde att man inte kunde tvinga dem till kollektiv produktion, man producerade endast det som var nödvändigt för det enskilda hushållet. Krångliga regler, priskontroller och tung byråkrati resulterade i en försämrad utveckling. Korruptionen började spridas.

Under den tiden då priset sjönk på kaffe så tror vi att invånarna kände att de inte hade ork eller arbete till att utveckla jordbruket eftersom de var i full gång med att hantera att priset på kaffe sjönk, vilket har gjort att de även är fattiga än idag. Den ambitionen som de hade för att få bukt på analfabetism, sjukdomar och undernäring tog mycket tid, vilket ledde till att dess mindre tid lades på jordbruket och det ledde i sin tur till att jordbruksexporten sjönk drastiskt. Akut brist på utländsk valuta bromsade importen och industrin fick stora problem. De har tyvärr väldigt stora skulder fortfarande från de ekonomiska kriser de haft. De fick delta i ett återhämtningsprogram, men arbetet för förbättring kring ekonomin sker än idag.


Här kan ni se en bild från Maji Maji upproret. Källa: Wikipedia (2014) hämtad från http://ca.wikipedia.org/wiki/Rebel%C2%B7li%C3%B3_Maji_Maji

Källhänvisningar: Wikipedia sökord ”Zanzibar” hämtat från http://sv.wikipedia.org/wiki/Zanzibar
So rummet sökord ”Tanzanias historia” hämtat från http://www.so-rummet.se/kategorier/historia/varldens-lander-historia/afrika-historia/tanzanias-historia (2013)

Globalis sökord ”Tanzania” hämtat från http://www.globalis.se/Laender/Tanzania (2013)

Categories: Tanzania | Etiketter: | Lämna en kommentar

Historiskt arv Gambia

Under 1200-talet var den landytan som idag tillhör Gambia en del utav Maliriket. Maliriket var ett muslimskt imperium i västra Afrika. Då maliriket splittrades övergick landytan till mindre lokala kungadömen. Där bland barra, kombo och fulladu. Under 1500-talet blev landytan ett centrum för handel. Här handlade fransmän, britter och portugiser. Man handlade med guld, slavar och elfenben i första hand. År 1901 blev Gambia en brittisk koloni. Först år 1965 blev landet självständig förklarat. Det var en okomplicerat och fredligt.  Gambia var det sista av Storbritanniens västafrikanska kolonier att få fullständig självständighet.

Efter ett militärkuppsförsök kring 1980 ingick landet i en union med Senegal. Dock föll den samman endast sju år senare. Från och med att Gambia blev självständigt styrdes landet utav en president vid namn Dawda Jawara, han styrde landet fram tills 1994. Efter han avsattes skedde en statskupp som utfördes av en grupp unga officerer. Ledaren var en löjtnant vid namn Yahya Jemmeh. Under statskuppen vände de internationella samfundet ryggen till och stoppade all ekonomisk hjälp skickad från andra länder. Trotts förlusten utav bland annat den ekonomiska hjälpen har Jammeh vart ledare för landet sedan dess.

Idag är Gambia en republik, presidenten har mycket makt.  Presidenten väljs för en femårsperiod. Valen är allmänna, man kan bli vald obegränsat antal gånger. Man får rätt till att rösta vid 18 års ålder, precis som i Sverige.  Jammeh har segrat vid de senaste fyra valen.

Inför valen finns det flera kandidater att rösta på, år 2011 var det tre kandidater som ställde upp.  Dock dömdes valet ut redan på förhand utav den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS.  En bidragande del till utdömningen var att oppositionen hade svårt att nå ut med sin valpropaganda till väljarna.  När man röstar i Gambia så gör man lite annorlunda jämfört med i sverige. Istället för valsedlar i papper använder man sig utan glaskulor som man lägger i metalltrummor.

Än idag får Jemmeh kritik för hur han hanterar landets ekonomiska politik.  Den internationella valutafonden har kritiserat och dragit in stöd som ska hjälpa till att minska fattigdomen och stimulera tillväxten.  Indrag som dessa bromsar helt klart landets utveckling.  Redan 1994 började länder att dra in sina bidrag. Självklart har dessa 20 år med minskad hjälp hållt tillbaka landets utveckling.  För att motverka svält och sjukdomar måste presidenten hantera den ekonomiska biten bättre. På så vis även vinna andra länders förtroende som i sin tur leder till mer bidrag och hjälp.

Källor:

Globalis (2013) http://www.globalis.se/Laender/Gambia (29-9-2014 )

Gambiagrupperna www.gambiagrupperna.org/node/747/ (29-9-2014)

NE (2014) www.ne.se/gambia/statsskick-och-politik (3-10-2014)

Categories: Gambia | Etiketter: | Lämna en kommentar

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.